Äktenskap: Kärlek eller Byråkrati

I och med mitt debattinlägg i Expressen den 21 juni 2009 så bifogar jag här den något längre originaltexten.

Den nya samkönade äktenskapslagen gäller inte alla! Att tvingas till skilsmässa enbart för att kunna erhålla rätt personliga identitetshandlingar är djupt kränkande.

Som jag, att byta kön från man till kvinna, med allt vad det innebär och ändå kunna hålla ihop utan att ett enda ont ord blivit sagt handlar om kärlek till min fru, familj och vänner. Eller är äktenskap och familj bara att betrakta som kryss och streck i ett formulär? Om nu socialminister Göran Hägglund, KD, menar allvar med sin familjepolitik ”att älska varandra tills döden skiljer oss åt”, vad menar han egentligen. Är byta kön värre än döden?

Alla visste, lagstiftarna med, att den nya samkönade äktenskapslagen som trädde i kraft den 1 maj i år skulle och var menad att vara till för alla, men ändå inte. Varför mörkar stat och samhälle, varför är man inte ärlig och säger som det är? Eller är det ett fåtal personer/instanser/institutioner förunnat att tillämpa lagar efter eget godtycke utan insyn? En bagatell kan tyckas, att skiljas för att sen kunna gifta om sig igen direkt efteråt med samma person. Varför ska jag tvingas till det, när andra kan omvandla sitt partnerskap till äktenskap genom ett enkelt brev till närmaste skattekontor? Vad/Vem ligger bakom detta egentligen? Vad är det vi inte tillåts få veta?

Så, vad var det som hände?
Efter att ha varit tillsammans med min fru i 17 år så blev jag sommaren 2002 allvarligt dålig, vilket jag senare fick diagnostiserat som ”Gender Dysphoria” av en Engelsk erkänd och kvalificerad psykiatriker inom området. Här i Sverige blev jag avvisad som mentalt störd och skulle botas med allehanda psykofarmaka. Någon hjälp för det jag sökte för var det inte tal om, även då jag visade upp mina internationellt legitima papper från min psykiatriker i England.
Jag och min fru insåg snabbt att jag inte skulle överleva den behandling man i min situation utsätts för här, så vi sålde gården i Västergötland och flyttade till Stockholm. En stor del av vinsten gick till att finansiera mitt könsbyte i England och USA. Inte någon gång ifrågasattes min mentala hälsa av någon. I februari 2007 utfördes min slutliga operation i USA och jag är numera dokumenterat erkänd kvinna i både USA och Europa, utom i mitt eget hemland Sverige, där man till och med vägrade att ens pröva min ansökan om folkbokföringsändring som jag skickade in till Socialstyrelsens rättsliga råd i mars 2008. 

Hur är det idag?
Min fru och jag levde tidigare som vilket heterosexuellt par som helst och vi kände då knappt till ordet transsexualism och visste definitivt inte vad det betydde.
Vi lever fortfarande tillsammans idag som två heterosexuella kvinnor. Den sexuella samvaron fungerar inte längre, men den kärlek vi känner för varandra har utvecklats enormt och på ett sätt vi aldrig innan hade kunnat föreställa oss.
Det äktenskap vi ingick har inte bara juridiskt knutit oss samman. Den kärlek vi känner inför varandra är annorlunda men också avsevärt starkare än förut. Kärlek handlar inte bara om sex och samlag och om någon borde förstå det, så borde det vara vår socialminister Göran Hägglund.
Om nu Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen tror på Gud och kärlek, så borde han ta till sig och lära sig förstå. Som det ser ut nu så predikar KD en sorts renrasig familjepolitik som står Sverigedemokraterna nära. Fortfarande idag så får den som bytt kön inte skaffa barn och för att ytterligare försäkra sig om det så måste vederbörande gå med på att steriliseras för att överhuvudtaget komma ifråga och få tillgång till vård, hjälp och stöd. 

Varför är äktenskapet så viktigt?
På samma sätt som Kristdemokraterna, så värderar jag min fru, mina barn, familj och mänsklig samvaro högt. Äktenskapet är ett bevis på jämställdhet och lika värde i vårt samhälle och på samma sätt som HBT-rörelsen har kämpat för att få visa sin kärlek och fullt ut bli accepterade, så visar Göran Hägglund och Kristdemokraterna genom sitt motstånd hur värdeladdad och viktigt äktenskapet är. Varför är då inte mitt och min frus äktenskap lika viktigt, varför ska inte vi vara välkomna in i gemenskapen på lika villkor som alla andra?
Jag och min fru har på vår resa fått lära oss vad att leva med ett handikapp innebär, att födas i fel kön och att inte kunna ge uttryck för sina emotionella känslor. Det är en naturens nyck eller Guds vilja om uttrycket så tillåter. Det föds barn idag med oklart kön eller en mix av bägge, vilket dom inte kan rå för och är ingens fel. Varför ska vi inte hjälpa dessa barn till ett liv med familj och barn när tekniken nu finns tillgänglig.
Vad är det som gör att dessa människor är olämpliga som föräldrar efter ett könsbyte men inte före? Mentalt störda? Knappast! Fenomenet transsexualism bevisar att vårt upplevda kön (könsidentitet) inte alltid stämmer överens med vårt utseende, anatomi. Man vet att kirurgi och hormonbehandling till 99,9% av fallen är lösningen på problemet. Man vet också att transsexualism inte har något som helst med sexuell läggning att göra. Transsexualism och könsidentitet skall heller inte förväxlas med Genusvetenskap och vad det står för. Fenomenet transsexualism bevisar tvärs emot att kunna och få uttrycka sitt kön är av allra största vikt för oss och har avgörande betydelse för vårt välbefinnande och hälsa. Ett grått könlöst genus Sverige tror jag inte på. 

Vad att göra?
Jag är mer tillfreds med mig själv idag än jag någonsin har varit innan mitt könsbyte och viktigt att förstå är att jag egentligen aldrig har varit man.
Samkönade par är lika lämpliga föräldrar som något annat par och kan och får adoptera eller dela vårdnad. Genom insemination eller provrörsbefruktning erbjuds nu även möjligheten att skaffa egna biologiska barn. Dessa rättigheter borde även gälla par där någon eller båda har bytt eller avser byta kön.
Är det inte dags att eliminera de sista resterna av renrasläran från nazitiden och erkänna våra misstag? Göran Hägglund är den person som idag har avgörandet i sin hand och jag är inte den som skulle vägra ta emot hans hand och hjälpa till.
Det finns mycket att upptäcka och lära och den resa som jag och min fru har varit med om har gett oss insikt och många nya vänner som korsar alla barriärer. Vårt kön är viktigt för oss och vår identitet likaså, även på papper. Att kunna och få uttrycka sitt kön, vårt sanna jag, borde vara en självklar mänsklig rättighet. Så är inte fallet i Sverige idag.

Etiketter Äktenskap, Äktenskapslag, Genus, Intersexualism, Kön, Könsbyte, Könsdiskriminering, Könsneutrala Äktenskap, Könstillhörighet, Socialdepartementet, Socialministern, Socialstyrelsen rättsliga råd, Sterilisering, Transsexualism, Tvångssterilisering